#24 - Clerks
Debutanternas 90-tal var en unik företeelse i filmvärlden. Få årtionden presenterade så många nya spännande filmmakare som 90-talet (som är den logiska uppföljaren till den nya vågens 60- samt 70-tal).
Helt plötsligt fanns de där, mitt framför oss. Quentin Tarantino, Paul Thomas Anderson, Darren Aronofsky, Cameron Crowe och kungen av populärkultur: Kevin Smith.
Smiths långfilmsdebut är gjord med minimal budget, on location med oprövade skådespelare (läs: Kevin Smiths egna vänner, som numer är välkända ansikten).
Den kornigt svartvita bilden bidrar till en sällsam effekt som klär sig utmärkt i den förmodade gråtrista atmosfären som dundrar förbi längs den rätt stillastående gatan.
Brian O'Halloran gestaltar Dante Hicks. En anställd på Quick Mart som blir extrainkallad på sin lediga dag då chefen (som man aldrig får se) är fast på annan ort. Dante går med på förmiddagspasset i mån om att få sluta klockan två. Han har då ingen aning om hur denna dag skulle komma att förändra hans liv på det minsta möjliga av alla drastiska sätt.
Vägg i vägg med butiken ligger Videobutiken där Randal (Jeff Anderson) "jobbar". Randal har en förmåga att alltid lämna butiken för att hänga med sin bästa kompis Dante och det är svårt att sätta pricken över vad dessa karaktärer egentligen gör därinne.
Clerks definierar ordet slacker utan att förstöra det. Den tar arvet av Richard Linklater och förvaltar det mer än väl.
Allt som sker inne på Quick Mart känns för mig som åskådare relevant, visst är det överdrivet och smått löjligt, men aldrig utan att vara varmt och intelligent.
Manuset är minimalistiskt skrivet och dialogen är på sina ställen alldeles fantastisk. Inte sällan så levereras meningslösa idéer som trots sin infantila dumhet samtidigt känns fullständigt logiska och helt absurt roliga.
Clerks satte även upp mallen för hur komedier mycket väl klarar av att enbart vara baserade på dialoger under 90-talet. Könsord blandas med insikter, skådespelare spelar i princip sig själva och allt känns smått perfekt i den realistiska världen den trots allt utspelar sig i.
Dessutom är detta filmen som ger oss Jay & Silent Bob för första gången (de har sedermera varit med i fem ytterligare Smithfilmer), två av universums mest bisarra karaktärer.
Clerks är en film jag ständigt återkommer till. Jag älskar att ta del av Dante och hans idiotiska värld. Och det blir ju inte mindre roligt av vetskapen att hans bisarra dag var en dag då han egentligen inte ens skulle vara där.
* * * ½
